It's all BULLSHIT

Ännu en Marian Keyes bok är utläst och nu jag här och tjurar över alla jävla happy endings som tycks ploppa fram som krokusar i snön. Jag som trodde att jag kommit in i en Happy period (efter att ha gått runt och bara vart glad för ingenting hela dagen, och på vägen hem från jobber gått och flinat fult för mig själv till All i want for christmas och Havet är djupt), men den tycktes visst försvinna lika snabbt igen. Under läsandet av boken  - horisontalläge intaget i soffan tillsammans med stort täcke och kuddar - visade jag lika mycket intresse för den ihärdigt svältande känslan i magen som man visar för resten av världen under julstressen, och kokade inte lite spaghetti för klockan tio då jag insåg att farsgubben troligen inte skulle visa sin nuna än på ett tag. Han är just nu lika mycket hemma som alla ickeexisterande meddelanden om att han skulle bli sen.

Nu ska jag återigen inta horisontalläge - denna gång en trappa upp - och hålla tummanrna för att jag har det enklare att komma upp i morgon än vad jag hade det idag. Först krävs det abra en dusch och lite tandborstning.