It's all BULLSHIT

Sitter på Geronimo och väntar på att göra mig i ordning. Har suttit och snackat lite med Michel om allt och ingenting och snackat lite om allt här omkring. Har total "skrivarkris/skrivkramp" om jag nu får kalla det det. Men det suger i alla fall och jag tycker att den kan gå över.
    Vill att Runar ska komma så kanske det släpper, om jag kan skriva när tankegångarna fortfarande är varma, men vem vet, jag märker väl snart hur det blir. Den borde ju komma inom några dagar, men jag tvivlar på att den komemr den nionde som herrn på Mediaexperten sa. Skitsnack att han skulle ha datorn på lager men att den var sen, när resten av världen skulle få den två veckor senare...

Vad är det här? Jag vill inte, jag tänker inte. Jag orkar inte
    Jag tänker ta en paus, och så är det bara.

Sitter bara och tänker och tänker. Ska nog ta bort den ena när jag får hem laptopen nästa vecka. Då ska jag satsa fullt på den ena och se till att fortsätta med den, hålla mig kvar där och inte sladdra runt med två stycken. Det var ju faktiskt här det startade, och jag kanske inte behöver en andra chans för att få det att funka, det kanke gick bra redan från början...

Känns som år och dar sen jag var här. Det känns som att vara hemma igen. som om jag får tillbaka en gammal del av mig som jag tappat bort, som om jag hittat tillbaka. Funderar starkt på att slå upp dörrarna här igen, komma tillbaka till vad som känns äkta. Något som är jag, och inte nåt jag låtsas vara. Men kan man bara göra så? Komma tillbaka och tro att allt ska bli som vanligt igen? Eller är den tiden förbi?