Släng er i väggen
Vi vet alla hur stor frågan om fysiska och psykiska övergrepp är. Det snackas konstant om det, det startar ika stödergrupper över hela landet, och alla vill hjälpa till. Men hur fan ska man kunna gör nåt åt saken när övergreppen måste vara så groteska att offret i fråga måste näst intill dö (att dö är också godkänt) eller bli så mentalt förstörd att en vardaglig psykolog inte kan hjälpa dig att komma över det. Så vad i helvete ska vi göra åt saken när lagen är i ett annat universum där peace and harmony är regerande faktorer i vardagen, där ingen är stygg, och verbala trackaserier är en blott en mardöm?
Att folk börjar trackasera varandra mer och mer på internet är ju en annan sak. där har man knappt bevis för vad som händer längre, eftersom att Anonym har blivit en såpass känd term i dagens cybervärld - chanserna att kunna anmäla någon för alla verbala trackaserier som surrar runt minska så brutalt att snart sitter vi med skit upp över öronen i ett samhälle där mobbing är en såpass stor del av vardagen att vi inte kommer arr bry oss om det. Värre än idag det vill säga. Jag vet inte ens vad jag ska skriva. All ilska över hur det ser ut bara tar kål på den lilla verksamhet som rör sig i min övervåning.
Jag är så glad att jag inte orkar bry mig om vad alla andra skriver om allt, att jag inte läser andras bloggar, där allt som kommer fram är snacket om vad¨nån annan gjorde. Skit samma.
