It's all BULLSHIT

Träffa vänner på löpande band och speedsola på stranden. Har vart en mycket mysig da med goda vänner som skall fortsätta - efter ännu en exklusiv ungkarlsmåltig - nere på bryggan med två underbara. Ha en bra eftermiddag!

Idag vart det lite förmiddagsmys nere vid bryggan med en god vän. Att bara sitta och prata minnen i solen vid vattnet är bland det bästa som finns. Det är så fridfullt.
    Det tycker jag om!

För alla som vill se en underbar film. Step up 2 the streets går nu på bio och är nog en av de bästa filmer jag sett på år. Känslor, kärlek, drama och framför allt, Dans! Går inte att jämnföra, om ni kan - se den!

Lena PH vs Lena PH II

"Ja du vet, dom där utvikningsjobben du inte gör...dom gör jag"


Gustavsson kör porr-scen - kör upp mic-stativet i röven

PH - "Du, får jag bara fråga en sak...hur känns det?"

Gustavsson - "Ont...det gör ont..."

Ja...livet är bra hårt, i alla fall när man kör upp ett stativ i baken...

Efter regn kommer solsken...men jag har ju haft så himla bra stunder i regn, så det kanske ska vara tvärtom som alltid för mig?

Some people hide because their lives depend on it, some people hide just because they don't want to be seen. But some hide bucase they want someone to care enough to look for them...

Någon som missade regnet idag? Kanske finns som som drogs med dete också... Jag kan ju säga att vi precis hann med det i alla fall, det är ju lite småkomiskt när det forsar decimeterdjupt vatten utanför busshållplatsen när man ska gå av.
Jag och Pluff trodde vi skulle hinna fly det om vi bara sprang till andra sidan gatan för att gömma oss i bussholken - vi var desvärre såpass blöta nät vi kom dit att vi lika gärna kunde fortsätta gå.
Av med skorna och traska genom vattenskarorna, den där vattenpölen - man kanske ska kalla det vattenhål - var ju faktiskt rätt mysig, lite kall bara.
Det är något speciellt med regn, något känsloladdat och kärleksfullt som man inte riktigt känner av de andra väderlagen. Det finns en mysighet som man bara vill dela med andra. Om ni frågar er själv Vart kan man få den perfekta kyssen så måste ni väl ändå hålla med om att att stå i sommarregnet en eftermiddag med den där aldeles speciella killen - eller tjejen för den delen - överträffar ju det mesta. Vi har ju sett dagboken, den kyssen van ju fan i mig pris, så något måste det ju vara med de där regnkyssarna...



Jag och Pluff i regnet

Så var dagen slut. Kvällen spenderades på bryggan tillsammans med några goda vänner - Sofia, Mr. Pringles och han bror, och colan såklart. Partyt avslutades med fortsatt förtäring hemma på rummet, och så joinade Äppelmunkarna såklart då.
    Efter att ha suttit och snackat skit och vänner i några timmar (nej, inte skit om vänner, bara lite kanske) så kom vi in på lite paranormala saker. Vad ska man egentligen tror om sånt? Finns det verkligen folk som har kontakt med andra sidan, och existerar andar och demoner?
    Är den enda anledning till att vi inte märker av dem för att vi faktiskt vägrar att se dem, vägrar att tro på deras existens - vem vet. Vi är ju faktiskt bara människor, och tänk på allt vi skulle offra om vi erkände att dessa fenomenala ting faktiskt finns här ibland oss...

God natt på er få som finns där ute i måndagsnatten!

Fy fan för agressioner. Och jag lyckas nog alltid lacka ur på de mest patetiska saker, som när man ska skriva ut en bild, och det inte blir i rätt storlek - vad är det liksom?
    Historien började ju med att jag satt hos mor min och skulle börja knåka, detta var tre och en halv timma sen, och vi kom på det där med bilderna på en gång. Vi började ringa pappa, försöka kunna maila över dem - men hotmail har ju skälvklart aldrig varit känt för att funka - och när det till slut gick funderade jag skarpt på att ringa till Vatikanen och rapportera om ett mirakel. Jag hade viserligen bara lyckats skicka de sex bilderna en åt gången i separata mail, men det gick ju faktiskt, och det är väl det som räknas?
    Nu när jag fått ut bilderna till slut efter att ha åkt hem till pappa för att göra det själv så får jag ju självklart inte tag på morsan - som jag nu inte har den minsta aning om hon är hemma längre eller inte, jag märker väl.

Så var man hemma efter två heldagar på Kolmården - vilket för övrigt är en och en halv dag för mycket om man är trött av sig. För övrigt såg vi på sisådär en miljon olika djur, och det roligaste var väl schimpanserna som satt upp i träden och pissade inför publiken - missta mig inte, jag hade det jättemysigt där med mamma och småtjejerna, men det blir väl att man efter snart nitton år faktiskt redan har sett allt.
    Efterbliven som man är hade man nästan ingen aning om gorillaungen Enzo, det blev dock ingen show av mamma Naomi som tydligen brukar lacka på besökarna och ställa sog och banka och slå på glaset för att få lite privacy så att säga.

Idag sov jag ut så gott jag kunde, vaknade dock redan halv tio av att det var ljust, och låg mest och halvsov därefter fram till tolv.
    Satte mig med systern och hennes homie och tittade på Night at the Museum, som faktiskt är bättre än kritikerna påstår. Ett gott skratt.

Nu ska jag sätta mig och knåpa med mor min, som är på väg att bli Hulken för att jag bara hänger här. Hoppas ni får en trevlig eftermiddag i solen!
    Hej på er!

God morgon alla sovande varelser där ute.
    Till alla er som inte bryr er, så ska det besökas på Kålmården idag. Se på lejon, tigrar och lamor, kanske har de koalor till och med, jag kommer inte ihåg. Det blir tjejerna dom drar, utom äldsta systern då. Hon föredrar att spendera pengar på bio och kebab istället. Och en och annan sovmorgon då.
    Vi får se vad som händer där borta. Hoppas inte på regn bara, men märkar väl. Ha det trevligt hemma med spindlar och tvestjärtar nu bara, kanske en och annan gråsugga.

Ha det.

Visst måste det vara bland det härligaste som finns - näst efter The real deal såklart - när man sitter där och snackar på och fantasin får flöda och man bara diskuterar de galnaste ställningarna och de värsta killarna man kan tänkas vara med.
    Nej, det är ju faktiskt dagen höjdpunkt.
    Och ibland när man sitter där och börjar diskutera vad man drömt om och hur hemskt det är att vakna. Ni vet vad jag menar. En morgon vaknade jag och blev förtvivlad när jag insåg att jag faktiskt inte ägde någon röd Corvette.

Har ni hört talas om trötthet någon gång?
    Jo, det har jag med. Det är ju den där plågan som man måste stå ut med året om, ja.
    Idag vart det i alla fall väckning vid tio för att bege sig in till staden med mor min. Vi skulle in på Panduro, sen vart det en fika på Kungstornet, och därefter en tripp till Kapphal där fyrtio minuter lätt spenderades.
    Och säkert lika lång tid i prov rummet.
    Jag unadrar om klädprovningsförmågan reduceras med åren? Det kanske har något att göra med att man i yngre ålder provar så myckat kläder och är van att behöva kasta på av av dem på mornarna för att hitta rätt, medans när man är äldre är man kanske mer strukturerad och går upp i god tid och har kläderna framma. Ingen stress i det inte.
    Aja, det kommer väl för mig med, det är bara ett antal år kvar till det är jag som står där i provrummet med barnen... Okej, syskonen då, men det kunde ha vart barn, så sluta märka ord!

Nu ska jag sova i femton minuter tills min far orkar resa sig ur den gudomliga soffan för en tripp till ICA. får se hur det går med det.
    Jag vill ha fil.

Okej, jag erkänner, jag är på god väg mot de sämre dagarna, det är allvarligt farligt att ha tråkigt på sommarlovet då man inte har något bättre för sig än att dricka.
    Ikväll träffade jag två kompisar på Medis för att ta en öl - i mitt fall cider eftersom att jag bara är på väg mot öldrickandet, väldigt sakta men osäkert. Det var jättemysigt och efter någon timma eller så fick jag reda på att fi faktiskt var på bio runt hörnet, så hon kom och joinade med sin danslärare och lite senare anlände Emma.
    Vi satt på OjOjOj (det heter faktiskt så, ja) och hade det trevligt medans vi pratade om allt från de sämsta raggningsreplikerna, skummaste typerna vi mött till näst intill meningen på livet.
    Tror jag.
    Jo, så var det.
    Men nu ska jag sova så att jag orkar upp till mor min i morgon. Jag önska er en fortsatt trevlig natt och en god morgon!

Ja, visst finns det tusental. Det blir ju lte smått obehagligt när en kille kommer fram och vill se dina fötter för att döma om du är snygg nog.
    Jag skulle i alla fall backa undan då.
    Men om man tänker efter, vi borde väl alla egentligen ha våra egna små fitischer, eller? Om jag tänker efter så kan jag erkänna för mig själv att jag är fixerad vid håret på folk. Jag vet hur jag vill ha det och så är det bara.
    Jag skulle inte bry mig om killen i fråga kom hem lortig som en gris och såg ut som om han vart ute i Norrlands träskmarker över helgen (om det nu finns såna där, men jag tror det). Och det där med fötter, det bryr vi väl oss alla om? Jag skulle i alla fall inte vilja hänga med någon som inte rört sina fötter det senaste året och går runt med skitiga trasiga tånaglar på tre centimeter. Skulle du det?
    Självklart har alla rätten till att vårda sig själv efter behag, och med största sannolikhet finns det någon där ute som inte bryr sig om det där lilla speciella med en själv.
    Om två människor finner varandra trots små gupp på vägen likt alla fetischer som rör sig idag - och faktiskt har blivit bra mycket extremare än vad de borde vara - så finns det fortfarande hopp. Tänk dig att det faktiskt finns gifta par som förlorat gnistan i sitt förhållande, och sedan möter varann på nytt, fast via internet - och utan vetskapen om vem de faktiskt pratar om.
    Kanske borde vi alla lyssna lite med på vad Universum försöker säga oss, vare sig det är en Gud, Ödet, en annan övre makt eller bara ens undermedvetna som talar. Det finns någon för alla där ute, och om vi försöker blunda för alla våra krav så kanske vi faktiskt har en chans att finna Den Rätte...

Nej, men jag kokar inte, det måste vara ett misstag.
Efter att ha suttit med Buffes blogg under ca 90 minuter börjar jag bli smått yr i skallen och börjar fundera på att dra mig tillbaka, speciellt när internet och sidan ska fucka ut totalt!
Okej, förlåt, jag ska lugna mig.
Lugn, någourlunda i alla fall. Om man bortser från det att skallen snurrar som en jävla roulette på speed. Men det är ju också lugnt på sitt egna lilla vis. Jag menar, jämför med en extrem drogare från stadens råtthål utan knark en dag, han skulle nog vara värre (observera nog).
Tydligen vad det vitt Madame ville ha, så den kakan löser vi i morgon...med tanke på att annars kanske den slutar i spygrönt eller något gonorré-liknande.

Tydligen är jag inte ensam om att tycka att orginaldesignen är rätt tråkig och fantasilös här omkring. Så eftersom att jag inte har nåt att göra så tänkte jag det vore kul att hjälpa en kompis som ville pimpa sin. Nåt grafitti aktigt! Jag som vet så mycket om det, men som tur var så hitta jag en perfekt sida för jobbet. lätt att kirra en bas-text i graffiti-stil liksom.
    Efter mycket om och men fattar jag hur man ska göra och lyckades ju knåpa ihop något någourlunda bra i alla fall. Men hon blev glad, så det är ju alltid något.

Om ni är intresserade av sidan är det http://www.graffiticreator.net/ som gäller.
    Och för er som vill pimpa eran blogg, checka in http://www.designadinblogg.se/ så finns där en miljon bra tips om vad man kan göra, mer än vad man tror. Så pallra era små rumpor dit och försök förstå det smått avancerade språket (i alla fall för någon som inte snackar html) och lycka till!

nu är framtiden i alla fall lagd. Efter mycket om och men så har jag kommit fram till att det enda sättet att ta reda på när en av Stockholms tydligen bästa skolor har öppet är via telefon, så i morgon ska jag slänga mig över den så fort jag vaknat så att jag för den info jag behöver för att kunna komma in genom dörren till det som ligger för framtiden.
    Önska mig lycka till!

Efter att ha sett ännu ett par avsnitt av Eli Stone börjar det tänkas rejält i de övre regionerna. tänk om man faktiskt skulle kunna se in i framtiden. Tänk om man fick små flashes som kunde hjälpa en att ta rätt beslut och göra rätt saker här i livet.
    Tänk om...
    Tänk ifall det faktiskt vore så att man fick se glimtar av framtiden, men utan att riktigt kunna förändra den, utan bara som små ledtrådar, för att hjälpa en att nå dit man vill (nej, jag har inte tagit några droger ikväll, jag tänker bara högt...eller i text då).

En teori är att de så kallade Déjà vu upplevelser man ibland får skulle vara något som händer när det händer för mycket runt omkring så att hjärnan inte kan hänga med för tillfället. När sedan minnet kommer ikapp en så känns det som om det har hänt en gång tidigare. Men det kanske inte är det ultimata svaret.
    En annan teori är att det faktiskt kan vara så att det är en förmåga i hjärnan som vi annars inte kan använda. Att det skulle vara hjärnans sätt att logiskt förutse vad som bör eller kan hända.
    Om det nu är så att det bara är hjärnan som logiskt sett ser framtiden inom någon sekund, så varför skulle det itne gå att se längre? Kunna räkna ut vad som kommer att hända?
    Kanske är det så att vi inte bör veta vad vi har att vänta i livet, det kanske skulle förstöra det roliga med ovetskapen, i alla fall i det vardagliga. Trots allt, vad vore livet utan dess överraskningar?


Källa: http://sv.wikipedia.org

Någon sa en gång till mig att det äe viktigt att äta, eller så läste jag det kanske i någon gammal bok.
    Det får vi aldrig veta.
    Jag tänkte bege mig till nedre planet för att laga en Gourmétmiddag à la Falukorv och Makaroner. Jag vet vad ni tänker, försök inte dölja det...
    Gud vilken lyx! och Jag vill också slippa laga något mer avancerat!  Well, välkomna till Livet som Ungkarl, den nya dramakomedi-reallife-såpoperanfrånförortensomsägsvaralugnochfin!

Ha det.