Skrämmande...

Känslan av att sätta sig på samma plats som den där underbara männskan får mig att bli varm i hela kroppen. Det känns som om värmen från när han satt där fortfarande är kvar timmar senare, och jag får vara en del av det. En del av något skrämmande, men ändå så behagligt.
    Att sitta där och tänka får huvudet att snurra och jag vet ibte om det är på grund av honom, trötthet eller bara min hjärna som spelar mig ett spratt. Saken är den att det svider, och jag vill inte att det ska svida. Tror jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0