Men skjut mig

Det må vara en dela v livet att gå runt och undra vad som händer, men att i samband med detta gå runt och vänta på att någon ska komma förbiknatande med ett gevär och skuta skallen din i bitar bara så att du ska kunna slippa tänka på skiten, det är inte normalt. Inte för mig i alla fall. Jag brukar kunna förtränga saker som jag inte palla med, men idag verkar det inte gå så bra, inte igår heller, och i morgon och resten av veckan vill jag inte veta...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0