It's all BULLSHIT

När saker och ting inte går som jag vill, exakt när jag vill det, så har jag en tendens att bli irriterad. Jag bekymrar mig själv med att gå runt och gnaga på vad det nu är jag inte vill ska fortsätta vara som det är, och släpper det inte förän det löst sig, eller jag än en gång lyckas hjärntvätta mig själv att jag ville ändå inte att det skulle bli som det aldrig blev, det var bara ett litet snedsteg i huvudet på mig. Det har fungerat förut med den sistnämnda metoden (troligen eftersom att det inte brukar gå på det vis jag vill att det ska gå, så jag tröttnar och - som sagt - raderar tankarna ur mitt sinne).
Sist detta lilla - låt oss kalla det missöde, trots att jag vet att många skulle kalla det något totalt åt andra hållet - kom och knackade på var jag inte på min vakt. Jag hade glömt att låsa dörren till mig själv (till och med dörrkedjan var av!) och känslorna kom nästan in. Dock hann jag före och smällde dörren i deras ansikte, och de bekymrade mig inte på några månader. Jag var på min vakt, skaffade automatlås, och har en stor rosa neonskylt innanför dörren med texten LÅS FÖR I HELVETE! Men känslorna var klipska denna gång. De hade gått igenom sin plan ett dussintal gånger, och stormade mig från alla håll när jag minst anade det. Det var känslor överallt, i brevlådan, skorstenen, de kastade in rökbomber och tog mig som gisslan i en värld jag inte visste att jag hade passerkort till. (Jag var lätt berusad av känslor för tillfället, och kommer därför inte ihåg så mycket detaljer från attacken, men jag tror att de lyckades smuggla in mig i denna förfärliga värld utan att deras chef kom och kastade ut mig innan han (det bara är en han, okej?) ens frågade vad fan en kärlekslös männska som som hon gjorde i Amors rike.)
Jag ska se till att övermanna de rackarna som drog in mig i det här om de inte kommer med en bra deal. Mer feedback senare.