En trött torsdagsmorgon...

Hej alla söta, eller vad vet jag, ni kanske är jättehemska. I alla fall. I morse skulle jag gå med syster till dagis vid halv åtta, vilket betyder att jag va tvungen att gå upp innan jag brukar gå till skolan. Det sög ju inte. Jag kom även över en hemsk vetskap i morse, min syster på 3 bast har samma morgonhumör som min nyblivna 18 åring till väninna, viloket suger ännu hårdare.
    När jag gick in för att väcka lillen vid 7 så va det först ingen respons... efter 5 minuter: REAKTION! Meen, hon vill inte gå upp, så på med en skiva på hög volym och nästa gång jag kommer in så har hon dragit täcket över skallen i ren protest! Vad är det här egentligen?! Tillslut är hon vid liv, och efter mycket om och men är vi på väg.

När jag dumpat barnet, så börjar jag knata mot far mins hus, där jag på vägen försöker få tag på den trötta 18 åringen, detta utan vidare framgång. Väl hemma tar vi telefonen och ringer hem till denne, och efter ett 15 tal signaler får jag livstecken! Eftere lite tjat går hon med på att gå upp, så vi lägger på.
    20 minuter senare ringer jag för att kolla busstider, och den trötta 18 åringen låter förvånansvärt pigg, så frågan kommer självklart fram; "Ligger du fortfarande och sover?!" Och i bakgrunden går i detta ögonblick hennes larmsignal igång, varför?

Aja, vi kom ju bara lite sent, efter att jag kört henne, på hennes cykel till bussen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0