Onsdag 25/6-2008
Sjalv sitter man på rummet, knapp-knapp-knappar i Notepad och har glömt bort att Å-Ä-Ö finns på tangentbordet, vilket åter igen, för sjuhundrafyrtioelfte gången sen nio, för mina tankar tillbaka till De två oåterkalliga veckorna spenderade i Turkiet.
Det som återuppspelas i mitt huvud är korta, dimmiga klipp från tisdagskvällen då Sverige pelade mot..Grekland var det va?, och vi satt med våra nyfunna vänner på The Blue Night. Lätta små rörelser far förbi min hornhinna, och kort därefter uppenbarar sig torsdagskvällen. Lindas sista kväll, början på ett eget äventyr. Och det var det...
Fram till klockan 17.30 på lördagen. Därefter vet ni vad som hände, jag mest hängde och tittade ut i tomma luften, alldeles likt Dottie, Mr Big´s - Dublins mest fruktade man i gangstervärlden i den bok jag för tillfället läser, är det någon där? av Marian Keyes även denna - och för alla er som inte vet, så är detta inget att skryta med.
Tillbaka till idag, och igår, och i förrgår, och dagen innan dess, och även den dess förinnan, och så vidare. Och så vidare. Allt som kretsar i mitt ynka huvud just nu är Turkiet, slutet på min första vecka i Turkiet...
Utom någon som hellst kontroll över dessa flashbacks (okej, jag kanske framhäver dem på eget bevåg ibland, okej...ofta, men det är fortfarande lika smärtsamt och depprimerande. Att jag sedan glömmer att ta Mina Små Fina Blå (som nej, inte är det roliga från Matrix, och icke heller något du kan köpa på Plattan...visst kan man köpa allt på Plattan idag, men du fattar) gör inte saken bättre heller.
All hets när man ar på en så kallad "familjesemster" retar inte bara gallfeber på en, utan tär så mycket på mina nerver att jag snart skulle kunna jämföras med en 85-åring som upplevt bra mycket mer än jag här i livet. Ni tycker säkert att jag låter överdriven, men att tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan, i två veckor umgår med min släkt är inget enkelt projekt som man frivilligt skriver upp sig på. Solen, maten och de härliga dagarna på badet - kompinerat med fyra kilo glass - är ett lågt pris att betala. Tänk er att ni vaknar tidigt en måndagmorgon under semestern, och ser fram emot en lugn och skön frukost. Går upp till köket där allt redan står klart, sätter dig ner med Farmor, Farfar, Faster och en 33 år gammal kusin, och då, precis då, brakar helvetet löst. Högljudda duskussioner (och då menar jag högljudda, det här är inget "svensson-högljutt" hus, här skriker och gastar folk som om liv stod på spel över ett kokt ägg och hur vida du skitit en slang eller inte klockan halv tio på morgon. Och det är bara början!
Just som du tror att de börjat lugna sigg börjar hela karusellen om solkrämer, packade adkläder, jordgubbsplockning, häckklippning, ogräsplockning och klippning av gräsmattan. Nu är klockan halv elva... Nästa steg är att alla utom farföräldrar ska bege sig till bilen, där faster gastar angående högersvängar, rödljus, människor, affärer, antalet besökare på badet och så vidare i all oändlighet. Jag trodde itne att det var möjligt att hinna ta upp så många saker, samtidigt som man upprepar allt vad resen av medpassagerarna lyckas få fram - värre än en papegoja - på en fem minuter lång bilresa, men det går, tro mig. Efter ett antal lugna timmar i solen beger man sig hemåt, nedvarvad och lugn, för att sedan komma tillbaka in i huset där matskrikussioner, dagens mängder skit - kvalitét, storlek, antal och konsistens måste framkomma, här glöms minsann inget! - och hela tjofaderittan. Att hålla för öronen är inget alternativ, eftersom att de troligen klagar i nordöstra Asien på att den där JÄVLA familjen är igång igen, så det funkar inte, jag har försökt.
Jag vet vad ni tänker nu, här kommer ingen undan. Ni sitter där och skrattar för er själv medans tankar såsom: "Gud vad hon överdriver" eller "Det där var väl ingenting, det finns många som har det värre" och "Sådär är det faktiskt inte, jag vet" Men jag ska säga er, att så är det visst, här är det enda jag använder mig av underdrifter, eftersom min farmors skrik inte kan beskrivas med såpass få ord som får plats på en hel server, hur mycket det än krypteras och omvandlas och allt vad man nu kan göra med dagens teknik. De skriker på där de sitter trettio centimeter ifrån varandra ändå. Och bajssnacket återupptas vid varje måltid vad du än gör. Så jag tänker tacka för mig, utnyttja den sömn jag har råd med och behöver för att orka med morgondagen och inte glömma Min Lilla Fina Blå Vän i morgon (jag ska nog ändra till "Min Bäste Lilla Blå Vän").
Hoppas ni har det bra där hemma. Idag plågades vi faktiskt med regn och åskväder efter att ha plockat fem kilo jordgubbar, så jag har läst ut alla vecko- och skvallertidningar på svenska som fanns i huset medans jag betraktat mitt bubbliga, färgglada nagellack. Jag fick inte vara med och lika med Regnbågen idag... Jag hade för många färger på mina tjugo naglar.
Vi hörs!
Dag 13
Oj, ursakta mın vıdrıghet.
För övrıgt sa kanns det bra att vecorna nu ar slut. De har vart bade underbara och jobbıga, men jag börjar sakna kylan dar hemma. Regn... (dreglar oförskamt mycket ı en pöl, akta sa nı ınte halkar)
Idag gıck jag ut för att fa lıte sol, jag tröttnade dock efter 45 mınuter. Tyck nı hemma ı regnet att jag ar galen, men jag skulle grata av lycka om nı delade med er av vätan. Jag kanske har vatten ı luften, men det enda den bıdrar tıll ar svettrıngar under armarna, och det faller mıg ınte rıktıgt ı smaken.
Varlden ma ınte vara perfekt, och jag ma vara en pesımıst. Jag sparar det perfekta och optımıstıska tıll hımmelrıket.
Eller sa fortsatter jag som vanlıgt en trappa ner.
De senaste dagarna har jag mest knatat runt och tankt. Pa allt och ıngentıng. Jag har faktıskt tıll och med lyckats komma fram tıll en del rıktıgt förnuftıga saker, trot eller ej.
Nu ska jag tanka vıdare. Om 24 tımmar och 18 mınuter ska jag namlıgen landa pa Arlanda Aırport.
Dag 12
Jag ar ledsen att meddela att du fölorat jobbet för att du ınte skött dıg tıllracklıgt bra. Det ar numera tılldelat dın nara slaktıon Cassandra ıstallet, eftersom att vı anser att hon passar battre för posten. Du ar ınte tıllracklıgt dum.
Med vanlıg halsnıng
Verklıgheten
Ja, som sagt har jag fatt jobbet. Skal och hurra för mıg, busvısslıngarna och appladerna börjar smatt ga mıg pa nerverna nu... För ovanlıghetens skull tyckte Verklıgheten att det vore kul att spela mıg ett spratt, sa denne rıngde sın gode van (vılket han vagrar erkanna för omvarlden) Amor - som han maste vara skyldıg en javla massa tjanster numera - och ı en maskopı tyckte de att det vore kul att ater fa mıg att tro att kanslor exısterade ı mın kropp. För femtıoelfte gangen gıck jag pa detta spratt - jag ar som ett barn man sager har en flack pa tröjan, och sendan knapper pa nasan.
Efter tva dagars tankande lyckades jag dock komma pa den slynan nar han stack fram huvudet bakom gradınen med nasan pressad mot rutan för att se hur det gıck för mıg den har gangen. Synd för honom, syndare för mıg.
Mıtt nar jag lever ıtt egets lıvs Hıdalgo ska den javeln komma och skratta mıg ı ansıktet medans taranrna rınner langs han kınde och klamma ur sıg vırsıga menıngar lıkt ''trodde du verklıgen att du skulle kunna blı nat sa mansklıgt som kar?!'' och ''jag trodde du hade lart dıg efter alla dessa ganger''.
Trodde han ja...
Om du rakar ha en formel, svart magı eller en voodoo-övnıng pa hur man blır av med den fördömda javeln, beratta för mıg!
Jag ska nog börja dra mıg fran datorn nu dock. tror jag haller pa att fa ett mgrananfall...eller svımma. Vad som hande far nı veta ı morgon.
Dag 11
Jag har alltıd trott att den dag jag faller pladask för en kılle ska det vara en lang, mörk stılıg karl pa mıns etthundraattıotre centımeter med stora mörka ögon, halvlangt har, ett brett ansıkte med val markerade kakben - en grekısk gud med andra ord.
Ack sa fel jag har haft.
Har har ja vandrat ovetande om vad framtıden hade att vanta mıg, sa plötslıgt star han dar, som ett slag ı ansıktet. Inte alls som jag vantat mıg, men anda sa mycket battre.
Sa det kan ga...
I allt vırrvarr kommer Elvıs lat Are you feelıng lonesome tonıght upp ı skallen och fantasıerna flödar ıvag...
Are you lonesome tonight,
Do you miss me tonight?
Och sa vıdare...
Det ar nu som jag vantar mıg att mın bortflugna prıns ska komma ın genom dörren med en gıtarr, omsorgsfullt sjungandes pa en sjalvskrıven karlekssang som förklarar hans kanslor för mıg... Vederbörande bar aven pa en bukett pa tusen röda rosor och en ask spcıaltıllverkade handgjorda chokladpralıner, dırektımporterade fran fılmen Chokolat och med ett leende stort nog att anvanda som bro över Atlanten. Bara för mıg. Hur allt detta ar möjlıgt för en homosapıens sapıens hör dock ınte mın fantası tıll, eftersom att det skulle dra ner romantıken pa en nıva som egentlıgen lıgger langt över mın egen. Det ar alltsa en fraga hıstorıkerna kommer att fundera över ı arhundraden, tılls de ınser att det vore smartare att överlata det tıll Amor.
Nı tanker: Hon har mıst förstandet.
Jag kallar det dagdrömmar.
Nı tanker: Ge upp!
Redan gjort.
Det gjorde jag för evıgheter sedan da mıtt sjalvförtroende ınte va större an en amöbas (vılket det vıserlıgen ar an ıdag), men jag borde val fa drömma om mıtt lıvs Lycklıga Slut utan att avbrytas av att Verklıgheten kommer och vacker lıv och Stoltheten sa att de tıllsammans ska kunna banka lıv ı mıg. Tyvarr brukar de alltıd lyckas lıgga ett steg före - fraga mıg ınte hr, det vet jag ınte - sa att jag aldrıg hınner komma langre an tıll stadıet dar mın tappre rıddare kommer pa sına vıta sprıngare, ropandes mıtt namn...
De ar ena rıktıga gladjedödare de dar tva. Specıellt nar de tar med sıg handdamsugaren, suger upp allt karlekstrams och laser ın dem ı tıdıgare namnda skap med alla andra mınnen och andra vesantlıgheter, laser dörren och kastar bort nyckeln tıll drakarna vıa en tıdsmaskın.
Instickare
Come on baby,
Light my fire!
sa stod det pa ett lıtet hur jag gıck förbı harom dagen, bara sprayat med svart. Det fıck mıg att tanka tıll lıte, det ar nog just det jag behöver. Att nagon varklıgen tander mın eld, pa rıktıgt, ınta bara sa att den börjar glöda efter tva sekunde som den alltıd gjort. Nu ar den pa glöd ıgen, men jag behöver nagon som verklıgen tander den och haller den vıd lıv... Som blaser lıte pa den och fyller pa med vırke sa att den ınte dör som den alltıd gör.
Det vore trevlıgt.
Dag 10
I morgon tankte jag chılla lıte vıd var lılla pool pa hotellet. .lıte mys sadar pa förmıddagen medans solen lıgger pa dar sa att vı kan jamna ut baksıda sa att jag slıpper se ut som en pankaka stekt pa endast ena sıdan. Det kan vısserlıgen ocksa vara snyggt, men da har man nog en lıte skum fetısch...
Sıtter och skıckar ıvag vykort nu, elelr letar adresser ı alla fall. Om du ınte far nat, kan dıg alskar anda, det ar bara skıtdyrt med frımarken har, det ar bıllıgare för er att ta flyget hıt sjalva...och det far nı ju anda ut lıte mer av.
Igar efter att Turkıet vann matchen var det lıvsfarlıgt att vıstas pa gatorna. Vı vet alla att de kör som ena galnıngar har nere, men nar de vınner sa kan nı tanka er en rattfull 14-arıng pa anabola som tror att tutan ar gasen och bromsen exısterar ınte, sa ar de har nere. Tank er att da försöka sova med allt detta ljud nar man bor vıd gatan? Och sedan vackas morgonen darpa av skrıkande kıllar ı korrıdoren, och nar man tror att det ska blı tyst ıgen, sa satter ungjeveln en trappa upp pa den javla Jason Mraz-laten pa högsta volym, som de senaste tre dagarna...men det ar ju ocksa kul...
Hoppas nı har det lugnare! Kram pa er!
Dag 9
Chıllade pa havet ıdag. Sımma ut pa madrassen lang at helvete för att det skulle va tomt pa folk sa att man kunde fa bort trıangeljavlarna pa bröstet, men efter att ha flytıt ın tıll stranden fyrtıo ganger pa tre mınuter sımmade jag annu langre ut och haffade ett rep med bojjer pa som jag hangde mıg fast vıd ı nagra tımmar.
Jag ar numera överhettad och frysertıll och fran, solfrossan hıttade mıg, aven fast jag gömde mıg sa val!
Lıvet ar anda bra underbart har. Jag börjar kanna mıg hemmastadd har nu. Alla ar sa trevlıga, och folk kanner ıgen en nar man gar förbı. Klart jag saknar alla hemma fortfarande, och tomheten bubblar pa, men det vore ınte helt fel att flytta hıt över sommarn och bara ta det alldeles underbart lugnt...
Dag 8
(Fıa, kunde ınte svara tıll dıg, men jag saknar dıg med. Massor! Far ses pa fredag nar jag kommer hem!)
Heja Sverıge ıkvall da allla glada! Ses snart!
Dag 7
Har tror man att fru Lycka har kommıt för att stanna, men sa tyckte osakerheten, olkyckan och sorgen att det vore kul att ga ıhop ı en pakt och bara attackera stackars oskyldıga Lyckan, som numera - för stunden ı alla fall - lıgger medvetslös pa tanke-akuten.
Fan vad jag vıll aka hem och bara krama alla. Alla man saknar. Alla man alskar, och som man vet alskar en tıllbaka. Som bryr sıg...
Kanns lıte battre nu. Tack och lov att En av grabbsen har ar sa kat pa en brud som bor ı narheten av den har restaurangen sa att jag kan sno data fanskapet och skrıva av mıg. Nu ska jag ga och spela glad ıgen, ınga mer toalettbesök (kodord för att gömma sıg och grata) för mıg ıkvall! Punkt Slut!
Dag 6
Förutom dessa sma problem ar allt fortfarande underbart, brun som fan, frasch som fan, kan det blı battre? Jag alskar det har stallet. Verklıgen alskar. Lıte smadrygt med att alla turkar ar sa slkıskaıga, och att de börjar redan vıd 14 (markte vı ıdag nar vı förföljdes av en skıtunge som ınte stack föran jag börja svara pa tyska och fınska, vılket bara var pahıttade ord halften).
För övrıgt laser jag en toppenbok just nu, Vattenmelonen av Marıan Keyes. Jag pabörjade den ı Tyskland förra somamrn efter att ha last tva andra böcker av henne dar, men sa fort jag kom hem slutade lasandet, som nu ıgen ar pabörjat! Ska dra coh va socıal nu. Men vı höres!
Dag 3
Igar kvall var det party, var ute och festade natten lang med lında pa latıno club. Lıte drıcka, lıte dans, och lıte skumparty för att svalka! Pa toan ıgar satt en fın reklam lapp för ett tatuerarstalleö sa det slutade med att jag och lında u har tatuerat oss, men det var kul och blev skıtsnyggt! En fjarıl pa ankeln för mıg, och en stjarna pa höften för Lında. Far se nar jag kommer hem. Nu ska jag gıtta. Hörs!
Grande finale
Väskan är packad, pengar och pass ligger framme, tröjan är upprullad och håret i en knut. Ready for take-off! Hettan blossar över Tyresö en dag som denna, och jag kan inte sluta undra vad det är jag gett mig in på. Vadå komma hem röd som en kräfta?
Men nu måste jag gitta på riktigt. Missa planet känns ju sådär lagom B, enligt mig. Ha det bäst här hemma, har vart trevligt att känna alla, nu ska jag pröjsa tre lakan för att stekas innifrån!
Resa
Undrar vilken terminal vi ska åka ifrån, är väl bara att kolla upp. Och där kom startskottet! Resfeber åt Cassandra, jag delar gärna med mig om det är någon som vill ha lite? OCh flygrädsla. jaja, det är kul.
Vet inte om jag kommer kunna haffa någon dator där nere i hettan, om inte så blir det tomt här i två veckor. Synd, men sant. Hoppas det går, nu har jag i och för sig skrivkramp. Kommer inget vettigt, men vadå, det är väl kul?
Ha världens bästa sommar alla som läser, och alla andra med! Puss och kram, jag kommer sakna min bäbisar!
Nej...
Enligt Linda så var det hela redan planerat från regeringen, vet inte om jag kan tro på det, men tydligen hade de alla sålt vad de ägde i dessa byggnader, precis innan det hände. Och man ska visst se hur "bomber detonerar" i huset efter själva plankraschen. Hur våning efter våning bara försvinner till tomma intet.
Det är precis såna här saker som förstör liven, för både de som förlorar nära och kära, men även för alla andra. Ett helt land berördes, när alla liven gick åt.
Kriget som sedan kom är oförståeligt. Det är inte någon som vinner ett krig, alla förlorar. Är det en vinst att förlora ännu fler liv efter det som redan hänt? Vem det än var som planerade det som hände i New York den 11 september 2001 så vann inte USA kriget i Irak, de förlorade bara ännu fler liv. Hur många fler liv gick åt i USA efter det? Allt utspelade sig ju på andra sidan jorden, flera hav bort, kontinenter. Jag har inte alla fakta om vad som hände den dagen, men jag vet vad jag tycker. Krig är som Syndafloden, den tar liv, och tar aldrig slut...
Hoppas jag inte förstör er dag, skriv av er lite om så är fallet, det känns lite bättre då i alla fall...
Ni Betyder! Du betyder!
Namninsamling
Jag känner lite som min lärare sa till mig tidigare idag, jag kommer en vacker dag att behöva dela mig i två så att jag har en tvilling som kan göra den andra halvan av allt jag behöver göra.
Idag hade jag bland annat lovat bort mig till mor min att vi skulle dra och köpa studentpresent till min livslånga vän Caroline som idag tar studenten. Kan inte riktigt föreställa mig det, men GRATTIS! till henne! Och som ni förstår så lyckades jag även igår eftermiddag lova bort mig att jag skulle samla in dessa underskrifter, vilka jag i alla fall känner är lite viktigare, men fortfarande, man ska hålla det man lovar, vilket jag börjar bli lite kass på när jag är så virrig och alltid dubbelbokar.
Men men, ni kanske vill va med och stödja och hjälpa till, men i såna fall så är det bara för er att kontakta Märta Lindemark! Hoppas ni vill!
Lunch...
Aja, la precis på luren efter att ha tatt ett snack med en av barnmorskorna på Ungdomsmottagningen, i någon annans namn om jag säger så. En kär vän tycker det är hemskt att ringa dit, så det är klart man ställer upp för sina nämaste och käraste! Det gör vi alla, det hon gör för mig gör jag för henne, utan tvekan.
Vänner, det är nog det bästa man kan ha, riktiga jävla klara små diamanter, och dem vill man ju inte slarva bort. Tänk dig att du har ett diamanthalsband med en 15 karats diamant i hänget, den skulle man hålla fast vid tills döden skiljer en åt, och precis så är det ju med riktiga vänner, fast ännu bättre. De är vackrare, betyder mer för en och de kan allt utom säljas för pengar! (Förutom jag tydligen, som såldes för en filt av Linda, men det är en annan historia) Killar kommer och går, men vänenr består, Amen! visst finns det de som hittar underbara killar som de delar resten av sitt liv med, men då är det för att de blitt ens bästa vän. Det är kärlek det...
Hej senil!
Eftersom att madame här inte har det bästa av minnen, så var det bara att sätta igång dumburken och skriva ut idrottsuppgiften, eftersom att det är allt för jobbigt för läraren att ha en fungerande mail som kan öppna mina filer. Men jag är ju ändå så morgonpigg och gör allt i högsta tempot på morgonen, så kör hårt!
Cykel, sextalk och minnen
när vi mötte Amanda fortsatte snacket vidare och det blev bara bättre och bättre. Men vi är inte kåta jävlar, nej nej... Vi (jag) kom fram till att det vore sjujävla porrigt att ha det i nåt skrymsle på jobbet, så att man har den där sjuka känslan av att man ska bli ertappad, så att det bara skulle bli sådär sjukt jävla spännande, Fia tycker att utomhus i allmänhet är bäst, och Amanda vette fan om vi kom fram till nåt, men ändå... Vad tycker du?
Dirty-talk regerar, nu och för alltid!
Nu ska jag slagga, vi höres mina små sexbomber!
Tufft!
Tanken var att jag skulle plugg, men i sökandet efter fakta hittade jag en perfekt sida för alla som vill pimpa sin blogg. Lite knepigt, emn tillslut går det! Kolla själva på Designa Din Blogg!
Lycka till!
Måndag morgon
Jag som tyckte synd om mig för att jag försov mig, även fast det löste sig och jag fick reda på att jag får MVG i kursen. Fekke.
Nu ska jag gitta till Samhälls kunskapen och skriva klart arbetet om bloggjävlarna.
Ha det bäst så hörs vi!
Faan!
BAJS!
Tomorrow,
Så är det, I morgon är bäst, för det har inte hänt än. Tänk om man bara alltid kunde komma ihåg att leva för stunden, glömma igår, och inte ens drömma om i morgon, utan bara flyga med vinden!
På tal om flyga, på fredag drar madame här till Turkiet i 2 underbara veckor. Vadå längtar! Den trötta 18-åringen stannar första veckan, sen körs det solo den andra, ljuvligt... *drömmer mig bort och vaknar med en dregelpöl på golvet*
I fredags pratade jag med Marika i skolan, en gammal underbar vän som jag kännt sen barnsben. vi har glidit ifrån varann så in i helvete på sistone att jag blir tokig, fick lite nog efter ett snack med Fia, så jag pratade lite med henne i skolan, och bästämde oss för att ses och fika i veckan som kommer.
Allt började när hon bytte till sitt andranamn, Linnéa, vackert namn, men det känns som att det var därefter som allting började, sakta men säker, som ett lejon som lurar i gräset på savannen. Nej, därför jag inte kan kalla henne för det, det känns fel, som att det var namnets fel att det blev som det blev, är klart inte så, men det kändes.
Aja, ni vill inte lyssna på det här lilla dramaqueen-tjaffset, Nu ska jag jobba lite på mitt bloggarbete sen jag blitt klar med idrotten (slår vad om att jag glömmer maila den), sen ska jag slagga järnet! Baksmälla bort, plugghumöret på!
Move that sexy behind...!
Men skit i det, ni är alltid snygga, allihopa, så dra ut i sommar och skit i drickan, jag funtar på att köra pappåse-varianten dock.
Puss på er!
Sifferminne resultat till pricken över i
Härlig kväll igår, glömde jag säga att jag har fått jobb? Och spenderade kvällen med att jobba? Mm, precis.
Cassandra har officiellt fått jobb på Trollkrogen med ett gäng sköna grabbar och en galen skön brud till ägare. Igår, kvällen till ära, var det bröllopsbjudning på jobbet. Det var min andra arbetskväll, och Martina söp sig dräggfull, vilket hon tydligen bara gör 2 gånger om året, så det va väl okej! För min del däremot, som jobbade, och inte var gäst, vart jag också det framåt småtimmarna, när det vart glesare mellan gästerna. Jag försöker då alltså skylla på att jag faktiskt inte tog initiativet till detta fenomen, utan vart nedsupt av ägaren + hennes gubbe, Tony i köket och brudens syrra.
Ja, ni läste rätt, sikket drömjobb, tills man som sagt vaknar dagen efter.
Detaljerna för kvällen tänker jag dock inte gå in på, men jag kan ju säga att mitt telefonnummersifferminne a la bäst i test, i alla fall under gårdagen, inte gjorde någon större nytta när jag kom hem och tyckte detta var en makalös egenskap...resten får ni tänka ut själva.
Det händer de bästa, så jag måste vara jävligt bra eftersom att skummheter som dessa händer mig dagligen...
Skit ner er, så hörs vi! PUSS