Sex and the City... det du.
Så var man hemma efter ytterliggare en kväll, och fortfarande liv - tänk så bra det kan gå!
Efter att ha suttit hemma hos Sofia ett tag och sett på dumburken kom Sex and the City på - och tankarna börjar snurra. För alla som följer serien känner ni kanske till ett avsnitt där det handlar om att tjejerna ska bryta sina mönster - Carrie börjar dejta sin KK, Charlotte börjar dejta alla, Miranda dejtar en kille med aggressionsproblem som gör henne till en optimist (fråga inte) och Samantha pullar till ljudet av grannarnas pippande genom väggen. Ursäkta det lite grövre språket till jämnförelse till vad jag brukar tala i för termer. Det ska inte upprepas.
Det jag ville komma till med det här var att jag kanske ska göra just samma sak - bryta mitt mönster. Jag gick och tänkte på det och kom fram till att det kanske är just det jag behöver, komma ut på marknaden. Vara fri och chilla galet. Ta allt som det kommer och sluta vara så extremt paranoid.
Jag kanske inte har haft det bästa med killar - de stackars satar som visat minsta intresse för mig har jag ju visserligen visat dörren, men nog om det - utan bara vända upp och ner på steken och se hur den andra sidan smakar, gräset kanske faktiskt är grönare på andra sidan.
Det borde det ju va med tanke på att jag har asfalterat här...
Att knata vidare i livet och börja träffa folk på riktigt kanske skulle få en att hoppa upp ett steg - istället för att vända upp-och-ner på stegen så fort jag nått toppen - och nå toppen av klätterställningen. Vem vet, vem vet.
Inte var det jag i alla fall, det enda jag är koll på är vad som ligger framför mig inför det kommande läsåret, och det är ju inte direkt något som förväntas komma från en artonåring en månad in på sommarlovet.
Nu ska jag ta tjuren vid hornen och greppa tag i nackskinnet, packa säkerhetsutrustningen och se till att överlevnads-kittet är med. Cassandra ska ge sig ut på äventyr!
Är det någon som vet vad jag ska göra föresten?
Efter att ha suttit hemma hos Sofia ett tag och sett på dumburken kom Sex and the City på - och tankarna börjar snurra. För alla som följer serien känner ni kanske till ett avsnitt där det handlar om att tjejerna ska bryta sina mönster - Carrie börjar dejta sin KK, Charlotte börjar dejta alla, Miranda dejtar en kille med aggressionsproblem som gör henne till en optimist (fråga inte) och Samantha pullar till ljudet av grannarnas pippande genom väggen. Ursäkta det lite grövre språket till jämnförelse till vad jag brukar tala i för termer. Det ska inte upprepas.
Det jag ville komma till med det här var att jag kanske ska göra just samma sak - bryta mitt mönster. Jag gick och tänkte på det och kom fram till att det kanske är just det jag behöver, komma ut på marknaden. Vara fri och chilla galet. Ta allt som det kommer och sluta vara så extremt paranoid.
Jag kanske inte har haft det bästa med killar - de stackars satar som visat minsta intresse för mig har jag ju visserligen visat dörren, men nog om det - utan bara vända upp och ner på steken och se hur den andra sidan smakar, gräset kanske faktiskt är grönare på andra sidan.
Det borde det ju va med tanke på att jag har asfalterat här...
Att knata vidare i livet och börja träffa folk på riktigt kanske skulle få en att hoppa upp ett steg - istället för att vända upp-och-ner på stegen så fort jag nått toppen - och nå toppen av klätterställningen. Vem vet, vem vet.
Inte var det jag i alla fall, det enda jag är koll på är vad som ligger framför mig inför det kommande läsåret, och det är ju inte direkt något som förväntas komma från en artonåring en månad in på sommarlovet.
Nu ska jag ta tjuren vid hornen och greppa tag i nackskinnet, packa säkerhetsutrustningen och se till att överlevnads-kittet är med. Cassandra ska ge sig ut på äventyr!
Är det någon som vet vad jag ska göra föresten?
Kommentarer
Trackback
