Onsdag
Visst är det väl det?
I alla fall så har jag vart med och dumpat syster + kompis på Dalarö för att de ska åka ut på en öde ö och bo resten av veckan. Mams och Lotta var där me småtjejerna. Man förstår verkligen inte hur mycket man saknar folk förän man träffar dem efter evigheter...
Engla har hunnit få tänder och Evelina pratar bättre och mindre än någonsin. Förundransvärt hur saker och ting - och personer för den delen - kan förändras så mycket på så kort tid. De växer som barn, som personer, de förändras på de mest otänkbara sätten, men även de mest logiska.
Man tror man vet hur allt ska vara, och att det alltid kommer vara så. Sen kommer det som ett slag i magen när man märker att det faktiskt bara tog några dagar för det att förändras.
Jag vet inte vart jag står, hur jag är, eller hur jag bör vara.
Vem är jag?
Det undrar väl vi alla ibland, men när får man svaret. När kan man sluta se sig i spegeln och möta ett främmande ansikte? En främmande blick.
När kommer jag att gå gatan ner med en självsäkerhet som jag aldrig tidigare kännt, med en underbar tanke i huvudet.
Jag vet vem jag är, och jag är stolt över det.
Jag antar att den dagen kommer, men om den är idag eller i morgon, om en vecka, en månad eller ett år vet jag inte. Det kanske tar tio år, eller så kommer dagen inte över huvudtaget. Vem vet...
Inte jag.
I alla fall så har jag vart med och dumpat syster + kompis på Dalarö för att de ska åka ut på en öde ö och bo resten av veckan. Mams och Lotta var där me småtjejerna. Man förstår verkligen inte hur mycket man saknar folk förän man träffar dem efter evigheter...
Engla har hunnit få tänder och Evelina pratar bättre och mindre än någonsin. Förundransvärt hur saker och ting - och personer för den delen - kan förändras så mycket på så kort tid. De växer som barn, som personer, de förändras på de mest otänkbara sätten, men även de mest logiska.
Man tror man vet hur allt ska vara, och att det alltid kommer vara så. Sen kommer det som ett slag i magen när man märker att det faktiskt bara tog några dagar för det att förändras.
Jag vet inte vart jag står, hur jag är, eller hur jag bör vara.
Vem är jag?
Det undrar väl vi alla ibland, men när får man svaret. När kan man sluta se sig i spegeln och möta ett främmande ansikte? En främmande blick.
När kommer jag att gå gatan ner med en självsäkerhet som jag aldrig tidigare kännt, med en underbar tanke i huvudet.
Jag vet vem jag är, och jag är stolt över det.
Jag antar att den dagen kommer, men om den är idag eller i morgon, om en vecka, en månad eller ett år vet jag inte. Det kanske tar tio år, eller så kommer dagen inte över huvudtaget. Vem vet...
Inte jag.
Kommentarer
Trackback
